En lögn

Vad är en stor lögn mot tusen små?

Hur kunde....??

Hur kunde jag vara så dum?

Och hur kunde du göra det du gjorde?!

Never again

Bästa låten.

http://link.brightcove.com/services/link/bcpid18617696/bclid18584609/bctid823548104


Maybe

I´m strong

But I break

I´m stubborn

And I make plenty of mistakes

Yeah I´m hard

And life with me is never easy

To figure out, to love

I´m jaded but oh so lovely

All you have to do is hold me

And you´ll know and you´ll see just how sweet it can be

If you´ll trust me, love me, let me

Maybe, maybe


Someday

When we´re at the same place

When we re on the same road

When it´s okay to hold my hand

Without feeling lost

Without all the excuses

When it´s just because you love me, you let me, you need me

Then maybe, maybe

All you have to do is hold me

And you´ll know and you´ll see just how sweet it can be

If you´ll trust me, love me, let me

Maybe, maybe


............

Fan.

"Det känns allmänt dåligt"

Va?! Va fan säger han?!
Jo det var dåligt mellan oss..
Okej?!
Jag som tyckte mer om honom än på länge, och han tyckte precis tvärtom!
Kul.
Panik.
Hjälp!
Varför har han inte sagt nåt förut? Hur många gånger har jag inte frågat om allt verkligen är okej, och han svarar surt "Ja det är bra, jag lovar, jag är jätteglad!". Ha! Snacka om att bli ljugen för! Han säger att han inte kände för att säga det tidigare, men varför ljuga? Varför inte istället säga "Nej det är inte okej, men jag vill inte prata om det just nu"? Hur ska jag nånsin kunna tro honom nästa gång han säger att allt är bra?

Har haft svårt att jobba idag, har haft för många tankar som snurrat i huvudet. Vill han göra slut? Har han hittat nån han tycker mer om?
Han ville prata ut ikväll sa han. Sen ringde han och ville inte alls prata ut. Han ville vara för sig själv. Och gärna för mig! För jag har ingenting att prata ut om, för mig har allt känts bra!
Det är hos han problemet ligger, och jag vill veta vad det är!

Myspartyhemmakväll för två

Ska det minsann bli ikväll..! Kom hit för nån timme sen och då hade Mattan bunkrat upp med grillmat, vin och massa gotta till senare (om man nu kommer orka få i sig nåt..), och från att ha varit lite smått anti och grinig mot honom de senaste dagarna (PMS förmodligen) så fick jag såna där hjärtögon igen ;)


Jordnötsringar till middag

 : Mums! Jordnötsringarna jag egentligen hade köpt till ikväll, passade ju utmärkt som middagsmat! Eftersom det blev sent på jobbet och jag verkligen inte hade nån lust att laga mat till mig själv bara, så lockade den där påsen så otroligt mycket. Enkelt - och gott!

Nu : Blä! Varför gjorde jag inte riktig mat? Nu är hälften av jordnötsringarna i min mage, och jag mår illa men är fortfarande hungrig!

Kanske man ska ta och koka ett ägg i alla fall...

Omstart

Efter att jag fått reda på att en viss person vetat hur länge som helst att jag har en blogg (vilket jag inte hade berättat för den personen), utan att JAG visste att HAN visste om det, så har jag verkligen inte haft nån skrivlust. Men nu får jag ta mig i kragen och skriva nåt. Visst, jag är fortfarande lite sur över att han läst min blogg i flera veckor (månader, år??), utan och säga nåt, men that´s life. Man är inte alltid öppna och ärliga mot varandra.
Det lustiga är ju att jag tillåtit ALLA andra att läsa den här, men inte just HAN. Undrar varför...?? Annars brukar det väl vara tvärtom, man berättar (nästan) ALLT för den man älskar. Men ibland kanske man måste göra tvärtemot, berätta allt för alla andra men inte för dem man älskar (vilket jag erfarit...).

Sen Stadsfesten har det väl inte hänt så där jättemycket, det lunkar på som vanligt. Har börjat jobba som cykelbrevbärare igen, och tvingas stå ut med vissa lägenhetsområden med råttfälleliknande brevinkast som kan kapa fingret av dig om du har otur, men annars är det bara finemang. Jag börjar svettas typ 500 meter ifrån postcentralen, och får mjölksyra i benen i det allra första trapphuset (för det är klart... det är verkligen jättelite post nu, men de som ska ha posten bor alltid LÄNGST UPP!!! Gaaaahhhh, kan inte alla med mkt post flytta till sutterängvåningar??!), men efter ett tag VILL jag ha den där mjölksyran i benen. Jag känner mig som när jag gick högstadiet / gymnasiet, och var träningsnarkoman och levde enligt : "Bättre träna för mycket än för lite" och "Ät inte så mkt efter träning, för då har du ju tränat helt i onödan."

Fick magsjuka förra veckan, och var SÅ hungrig men kunde bara inte äta. Då blev jag helt plötsligt anorektisk, typ jätteintresserad av matlagningsprogram och "lukta på maten men inte smaka".
Så där var det några dagar (även efter att jag blivit frisk) så det slår mig hur jävla lätt det är att få en ätstörning, "bara man vill". Jag vet ju själv med min "träningsstörning", spelar ingen roll hur mkt / lite jag än tränar, när jag väl tränat typ en gång så får jag den där djävulen i huvudet som säger "Ida du är så fet, fortsätt träna träna träna!!!!". Jag är aldrig nöjd. Har jag kört ett träningspass på cykel och trappspringning i typ 3 timmar (som jobbet innebär), så har jag "alltid kunnat göra mer", typ 300 situps per dygn och springa en lång runda på kvällen, eller skaffa gymkort och träna varje lediga stund. Kanske därför jag gått upp så mkt i vikt, för jag inte vill att träning ska ta så stor plats i min hjärna..? Det konstiga är ju att jag bara bryr mig om träningen, inte så mkt om vad jag stoppar i mig (ja förutom om jag nyss har tränat då..). Som tur är så har jag inte fått matdjävulen i huvudet (än), för jag tillåter ALLTID mig själv att äta det jag vill ha..!                                                                               



Nästan alltid i alla fall...

RSS 2.0