Psykbryt på hög nivå

Men helvete vad det snöar! Jag är så fruktansvärt glad att jag jobbar inne nu över jul och nyår. Som en skänk från ovan. Kanske det finns en gud ändå? Som vet om att jag hatar att cykla på vintern, och är livrädd för det, och vill vara lite snäll mot mig så här i juletider..

På tal om gud så var jag i kyrkan idag på konsert. Den var jättebra! Men även jättedålig. Jag är en jävligt kräsen och kritisk människa, så när jag tycker att nånting är bra, ja då är det j ä v l i g t bra. Under en del av låtarna hade jag den åsikten. En av mina gamla elever var med och han var bäst på att sjunga och det tar jag självklart åt mig hela äran för.. ;) Men en del grejer var bara medelmåttigt och det gjorde mig jävligt sur. Jag tyckte att jag hade viktigare saker för mig än att sitta i en alldeles för varm kyrkbänk och lyssna på skit. (Redan här började jag märka av min psykiska instabilitet.) För det var helvetiskt varmt där, så varmt att man inte fick nån luft ibland, och jag fick panikartat försöka tänka ut en utrymningsplan ifall det skulle bli nödvändigt.

Prästen var helt störd och menlös och hon pratade alldeles för mycket och alldeles för långsamt och jag ville bara hem hem hem. Konserten var alldeles för lång, med sina TJUGOEN JÄVLA LÅTAR, och dessutom så tog de om en skitful psalm två ggr "för att den var ju så hiiiimla bra men alldeles för kort, så självklart måste den sjungas igen!!"
Jag hade en kärring bakom mig som hostade I HÅRET PÅ MIG hela konserten. Jag fattar inte, skulle jag ha fått ett tvåtimmars hostanfall så skulle jag nog ha brains nog att kanske gå ut och ta lite luft! Men detta pucko hade det inte. Dessutom var det en jävla ungjävel där som sprang omkring hela tiden och störde, och så skrek han så fort hans mamma ville att han skulle sitta still. Men mammajäveln kom inte heller hon på idén att GÅ UT med den störda ungen. Respektlöst tycker jag, alla satt bara och suckade och stönade åt den där jobbiga ungen, eftersom alla hatade honom och hans spasmer, men inte brydde hon sig om det heller, nejnej.
Jag fick såna jävla bryt på denna unge och dess mor, jag hade sån jävla lust att slå in tänderna på dem. Det hade känns skönt. Som tur är så har man ju en spärr i hjärnan som gör att man aldrig nånsin skulle utföra något sådant, men fantisera går ju...

Asförbannad var jag 90% av konserten pga detta, 5% så låg jag dubbelvikt av skratt för att min far är så rolig och 5% så grät jag för att de sjöng så vackert. Psykbryt psykbryt psykbryt.
Jag brukar av någon anledning försöka att inte svära i kyrkan, men det sket jag fullkomligt i idag.
Efter konserten pratade jag med en gubbe, vars fru (som jag kände litegrann) dog för kanske ett halvår sen..? När han berättade att han går till hennes grav varje dag för att prata med henne, och när han visade att han har en bild på henne som bakgrund på mobiltelefonen, då bröt jag ihop och grät hela vägen hem för det var så sorgligt och även romantiskt på nåt vis.
Sen blev jag förbannad när jag kom hem igen och ville slå ihjäl nån.
Nu har det mesta gått över som tur är, jag tror psykbrytet har försvunnit för den här gången.

Men jag skulle ha stannat i Väja idag!
Så fort jag lämnade my lady och hennes soffa och rödlöksmackor så gick det bara utför.



Tröjan för mig.


Kommentarer
Postat av: mli

aaahahahahahaaa jag ÄLSKAR detta inlägg!

Jag älskar alla som är lika bittra som mig! :D



"Sen blev jag förbannad när jag kom hem igen och ville slå ihjäl nån."



Jag sitter i min soffa och skrattar rätt ut! Du har gjort min dag, Ida! :)

2009-12-23 @ 13:31:24
URL: http://itsnotalright.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0