Sådärja

Nu börjar jag känna igen mig själv igen.
Jag är LESS!
Allt går så trögt, allt går så segt, allt går så lååångsaaamt.
Varför kan det inte bara helt enkelt hända något, ske ett framsteg?

Nej. Det lär nog aldrig bli nåt av det hela.

Bla bla bla

Ikväll har jag uppnått det jag velat uppnå i flera år.
Jag är GLAD :)

Plus att jag LÄNGTAR, och för första gången på jag vet inte hur länge så längtar jag efter något konkret, icke abstrakt; nåt man kan ta på.
Jävlar.
Vad jag ska ta tillvara på detta.
Älska, det är nånting som jag gör.
Punkt slut.

Lönlöst

Vad är det för mening att fortsätta med något som jag känner aldrig kommer bli nåt av?

Fast å andra sidan, är det nån större mening med att inte...?

RSS 2.0