Sådärja

Nu börjar jag känna igen mig själv igen.
Jag är LESS!
Allt går så trögt, allt går så segt, allt går så lååångsaaamt.
Varför kan det inte bara helt enkelt hända något, ske ett framsteg?

Nej. Det lär nog aldrig bli nåt av det hela.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0